Den farligaste av våra fördomar: tron att vi inte har några

När jag var nyutbildad genuspedagog var jag ganska säker på att jag var en väldigt öppen och tolerant person. Utan några större fördomar. Trodde jag. En blåsig höstdag skulle jag gå på en mångfaldsdag. Det var min rektor som tyckte att jag skulle gå på denna dag. Jag hade inte hunnit läsa programmet men tänkte att det är säkert en person med invandrarbakgrund, en person med funktionsnedsättning och en hbt-person. Jag var lite sen så när jag kom in i den ganska lilla föreläsningssalen så var de enda lediga platserna de längst fram. Och plötsligt så stod han där framför mig. En ganska lång man med blond peruk, kort kjol, och smink. Jag har ingen aning om vad han sa de första minuterna för jag hade fullt upp att chockad titta på hans manliga händer med målade naglar. Det var mitt första möte med Claes Schmidt Sara Lund. Den dagen lärde jag mig två viktiga saker: Att skåningar faktiskt kan vara ganska roliga och att jag hade många flera fördomar än vad jag var medveten om.

Jag har haft turen att lyssna på Sara Claes flera gånger och varje gång så stärker det mig i min pedagogroll och min syn på värdegrundsarbete. Förskolan och skolans värdegrundsarbete är något som måste pågå hela tiden och genomsyra allt vi gör. Det räcker inte med ett värdegrundspass i veckan eller en värdegrundsvecka per termin. Vi måste ständigt våga möte och utmana våra egna och våra elevers fördomar.

I helgen var det dags för våra vägar att korsas igen. Inte irl tyvärr men genom Sara Claes fantastiska bok ”Från man till människa”. Den har länge legat oläst på mitt skrivbord men nu tog jag mig tid att läsa den. Jag önskar att alla som möter människor i sitt jobb läser denna bok. För den väckte så många tankar. Hur gör jag det möjligt för människor i min omgivning att komma ut? Vad säger jag i personalrummet, vad skämtar jag om med mina vänner? Öppnar jag eller stänger jag dörrar? Vad ger jag genom mitt val av läroböcker, högläsningsböcker och film mina elever för förebilder och fördomar? Kommer de att sitta och stirra som fågelholkar när de träffar en transvestit så som jag gjorde? Eller kommer de att se människan som vilken människa som helst? Ger jag dem verktyg och trygghet att växa upp och vara den person de är utan begränsningar av omgivningens fördomar och trångsynthet? Hur gör jag så de elever som lever med en hbt-person i sin närhet vågar vara öppen med det? Vi som jobbar inom skolan och förskolan har ett enormt uppdrag att bredda normerna för hur man får vara. Och ska vi lyckas med detta så måste vi börja med oss själva. Och då kan Sara Claes bok vara en spännande utmaning för att få syn på dina fördomar.