Mina damer och herrar…

Förra veckan var jag på en stor konferens och gång på gång så startade föreläsarna med att säga ”Mina damer och herrar”. Inget konstigt med det för det är ju så en gör. Tidigare hade jag som genuspedagog antagligen mest funderat på om den verkligen är nödvändigt att ständigt göra denna uppdelning av kön. Nu, efter min HBTQ certifiering, så kom ytterligare en tanke: Vad med alla de som definerar sig som Intergender (En person som identifierar sig som mellan eller bortom könskategorierna kvinna och man kan kalla sig intergender. Intergender kan användas synonymt med ickebinär och genderqueer). Som inte definerar sig som dam eller herr. Är hen inte välkommen? Räknas hen inte? Är det inte viktigt att även en person som deffinerar sig som Intergender känner sig välkommen?

Runt om på våra förskolor och skolor finns det en hel del sitautioner där den som definierar sig som intergender kan känna sig diskriminerad och exkluderad. Några exempel är könsuppdelade grupper på t ex idrott och fritids, könsuppdelade toaletter och omklädningsrum och skolans luciatåg. Vad ser du för platser och tillfällen på din enhet och hur jobbar ni för att inkludera intergender-personer på din enhet?