Praktik + teori = sant

Innan jag forskarutbildade mig var jag väldigt praktiskt inriktad i mitt arbete som förskollärare. Ännu mera så blev jag det när det var stressigt på jobbet, kanske ingen vikarie och nästan full barngrupp. Trots detta skulle jag klara av att ge alla barn mat, byta blöjor, hålla i samling, ha gruppaktiviteter, klä på och av kläder för att nämna några av varje dags uppgifter. Samtidigt skulle jag förstås också fokusera på barnens lärande och utveckling. För mig var det därför nästan lite av en kulturchock när jag började min forskarutbildning. Här skulle det enbart handla om teori istället! För mig blev det konstigt nog stressigt, det här att diskutera och diskutera, riktigt grotta in sig i teorier.

Jag skulle kunna ge ett exempel. Säg att uppgiften är att skriva mål utifrån läroplanen kring barns matematiska lärande. Som praktiker skriver jag snabbt ner vad vi ska göra i verksamheten (räknar pinnar i skogen och kanske delar frukten i visst antal delar, som exempel). Som teoretiker funderar jag istället väldigt länge kring vad lärande egentligen är. Vad menar vi med lärande och hur vet vi när vi har uppnått det vi är ute efter?

Idag har jag kommit över min kulturchock och tänker att teori och praktik behöver varandra. Det ska inte vara något antingen eller, utan både och.