Öppenhet möjliggör barns delaktighet

För att främja barns delaktighet i pedagogisk dokumentation är det inte val av dokumentationsmetod som är det viktiga, utan hur man som pedagog bemöter barnens egna initiativ, skriver Katarina Elfström Pettersson (2014) i sin licentiatuppsats. Om man som pedagog är öppen för att pedagogisk dokumentation kan vara något annat än det man är van vid och att det kan göras på olika sätt, möjliggör det för barnens delaktighet.

Hon pekar även på vikten av att föra en diskussion kring hur föremålen kring dokumentationen möjliggör eller hindrar barns delaktighet. Att låta barnen själva fotografera som metod för dokumentation kan till exempel ses som ett sätt att göra barn mer delaktiga. Dock är graden av delaktighet avgörande av en rad olika faktorer. Får barnen använda kameran som de själva vill? Får de dokumentera det som de själva vill? Har barnen möjlighet att tacka nej (om de inte vill delta)? Vad händer med materialet om det inte blev som pedagogen hade tänkt? Det är några frågor som visar på den komplexitet kring barns delaktighet i pedagogisk dokumentation som Katarina Elfström Petterssons (2014) uppsats visar på. Studien visade att metoden för dokumentation inte var avgörande för graden av barnens delaktighet, utan istället var det pedagogernas och barnens egna agendor, barnens intresse, pedagogernas flexibilitet och uppfattningar kring vad pedagogisk dokumentation handlar om och vad det innefattar som påverkade.

Det betyder att vi pedagoger måste våga släppa taget om kontrollen och vår planering, och på riktigt släppa in barnen. Visst kan vi ha en planering och en intention med det vi gör (det är nästan en förutsättning), men vi måste våga vara mer följsamma och flexibla.

Länk till uppsatsen i fulltext:

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:773260/FULLTEXT01.pdf