Behövs det särskilda stödet?

Det pedagogiska arbetet i klassrummen organiseras differentierat, så att elevers olika behov tillfredsställs för att utvecklas mot kunskapsmålen. Skolans lärmiljöer anpassas och vi arbetar med kompensatoriska hjälpmedel, men det finns fortfarande elever som inte förstår grundläggande koncept inom matematiken eller inte utvecklar en grundläggande språklig medvetenhet. För att stötta dessa elever i sin utveckling, vare sig det handlar om matematik eller svenska, så läggs vanligtvis fokus på individen. Skolan anpassar för individen genom att man ser över val av läromedel, eleven arbetar individuellt med speciallärare eller i mindre grupp. Dessa anpassningar skiljer sig inte särskilt mycket från det pedagogiska arbetet som har bedrivits i klassrummet.

Jag ställer mig gång på gång frågan varför vi inte gör på ett helt annat sätt? Det skulle visserligen kräva planering och organisation inom ramen för ledning och stimulans, som grundar sig på forskning och beprövad erfarenhet och utgår från gruppens behov. Det skulle också förutsätta att läraren har god relation med elevgruppen, kartlägger deras behov och gör eleverna delaktiga i undervisningen. Läraren behöver då fundera mer över den pedagogiska planeringen, de didaktiska val som görs, på vilket sätt bedömning skall göras och vilka förutsättningar som finns för att möta elevernas inlärningsbehov. Det kommer fortfarande att finnas elever som har behov av anpassat läromedel, arbeta mer med pedagogiska strategier och möjlighet till anpassningar i lärmiljön. Dessa insatser är nödvändigt att genomföra, men genom att läraren analyserar effekten av sin planering och undervisningens innehåll kommer vi att nå fler elever redan i klassrummet.

Jag ser det avgörande att hålla det främst på gruppnivå, för att eleven inte ska gå miste om sammanhanget i klassrummet. Lärare skulle behöva lägga större vikt vid att arbeta med ledning och stimulans och bli bättre på att specificera framgångsrika anpassningar i stället för att funderar över om det rör sig om extra anpassningar eller särskilt stöd. Behöver skolan skilja på det särskilda stödet och extra anpassningar om vi arbetar mer främjande och förebyggande? Hur kan vi planera och organisera undervisningen på annat sätt för att möjliggöra att skolans metoder och arbetssätt når alla elever i klassrummet? Skolan måste jobba mer med ledning och stimulans och inte lägga fokus på om det handlar om extra anpassningar eller särskilt stöd. I stället behöver vi se det som en process där vi lägger större fokus vid främjande och förebyggande arbete för att nå fler elever i klassrummet!
/Veronica Hjalmarsson, speciallärare