Inkluderande särskola i Indien

Under den avslutande veckan här i Indien besökte vi Andhajan Mandal Vastrapu, en särskola med yrkesutbildning. Skolan som startat som en skola för hörsel- och synskadade

Under den avslutande veckan här i Indien besökte vi Andhajan Mandal Vastrapu, en särskola med yrkesutbildning. Skolan som startat som en skola för hörsel- och synskadade 1954 hade redan några år efter öppningen fått statliga anslag för att också ta emot elever med utvecklingsstörning. Generellt strävar man efter att inkludera barn och unga med utvecklingsstörning i det vanliga indiska skolsystemet. Men ofta i kombination med hörsel-, och eller synnedsättning får dessa elever svårt och för de eleverna fungerar Andhajan väl.

På skolan studerar idag 150 elever där man för de yngre barnen fokuserar på mer traditionell skola och på yrkesutbildning/vardagssysslor för de äldre eleverna. Skolans huvuduppdrag är att hjälpa varje elev att i så stor utsträckning som möjligt klara av det vardagliga livet för att nå självständighet och sysselsättning. Kostnaden låg på 500rs/månaden (ca 70kr) men för de elever som inte hade tillräckliga resurser så fanns det möjlighet att få bidrag via donationer.

Under vårt besök fick vi gå runt på skolan och interagera med både elever och personal och det var glada och stolta människor var man än kom in. Det märktes att det var en välfungerande verksamhet som i allra högsta grad jobbade likvärdigt med vårt svenska skolsystem. Man hade också ett gigantiskt mörkrum kallad Vision Dark Tour, där man fick gå en promenad i totalmörker och pröva hur det känns att uppleva världen med alla sina sinnen förutom synen. Mycket nyttigt och något alla borde få möjlighet att testa.

Om nu denna skola kan vara representativ för den indiska särskoleverksamheten som helhet så är standarden betydligt högre än vad jag kunnat föreställa mig. Vilket antagligen säger mer om mig och mina fördomar än någonting om den indiska skolan. Att jobba med inkludering efter varje elevs individuella förutsättningar och denna strävan efter att alla ska få en meningsfull vardag och sysselsättning känns modernt. Och då har man ändå jobbat på samma sätt i över sextio år!

En av lärarna för de yngre barnen förklarar det pedagogiska upplägget. Vilket var väldigt likt hur vi jobbar i Sverige. Se exempelvis bilderna med känslouttryck på trälisten.  

Vision in the dark – karta över turen som bjöd både på promenad i park liksom ett besök på bio.

Skolan hade en enorm verkstadslokal där man jobbade både med att reparera och bygga cykelrikshas samt göra riktigt vackra möbler.

/Henrik Bodin, Nobelgymnasiet