Facilitering: från struktur till förhållningssätt

I mitt förra blogginlägg beskrev jag facilitering som en struktur och ett sätt att leda en process framåt. Vi behöver ibland en modell att hålla oss i men samtidigt märker jag att det är mer än en modell.

Det handlar om att följa steg men samtidigt uppmärksamma vad som händer i rummet och vad gruppen behöver. 

Det är viktigt med en planering men planeringen kan behövas att justeras efterhand.  

Ibland behöver tid planeras om och andra frågor kan dyka upp. Det kan vara frågor som är viktiga men inte hör till dagens syfte. Ett sätt är att skriva upp frågorna för att parkera dem och ta med vid senare tillfälle.  

Det är i de små valen som faciliteringen börjar att ta form. Att vara lyhörd handlar inte bara om att lyssna på det som sägs. Det kan också vara att uppmärksamma vad som inte sägs.  

Vilka kommer till tals?  

Vad händer i gruppen när någon delar något?  

Tappar vi fokus eller är vi på väg någonstans?  

Ibland tänker vi att facilitering handlar om att kliva tillbaka. Men i min erfarenhet handlar det snarare om att vara aktiv på ett annat sätt. Att hålla riktning, samtidigt som jag lämnar utrymme. 
 

Att bidra, utan att ta över.  

Det är en balansgång som jag både utmanas av och tycker mycket om. 

Facilitering en viktig del i mitt arbete som specialpedagog 

Eftersom det skapar förutsättningar för pedagoger att reflektera, utvecklas förskolans verksamhet och vi hittar gemensamma vägar framåt.  

Genom att leda processer där pedagogernasperspektiv får plats kan jag bidra till att pedagoger känner mer delaktighet och ansvar i utvecklingsarbetet. Vinsten blir starkare arbetslag och bättre förutsättningar för barnens utvecklig och lärande. 

Vad krävs för att verkligen kunna leda utan att styra? 

Vad väcker det för tankar hos dig? 

Med detta sagt så vill jag önska alla ett fint avslut på terminen. 

Varma hälsningar Johanna Amelia