What does the fox say?

Barnperspektiv och barns perspektiv, vad var nu skillnaden (jag har skrivit om det flera gånger tidigare)? Jo, på förskolan har vi ett barnperspektiv som utgår ifrån Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF Sverige, 2009) och som är menat att se till barnets bästa. Men att försöka ta ett barns perspektiv innebär för mig att vara inlyssnande och fånga upp vad barnen uttrycker. Det gäller alltså att försöka sätta sig in i barnens perspektiv och detta tycker jag hänger mycket samman med vad som intresserar barnen. Med det här synsättet i ryggen vill jag koppla ihop hur en kan stötta varje barn utifrån deras styrkor.

Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen diskuterat hur arbete med musik påverkar barns språkutveckling, se inläggen Jag sjunger mina ord, tralalalalalaa och Medkänsla i moll. Där lyfter jag Jederlund (2011) som i Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande beskriver hur den fonologiska medvetenheten (språkljud) och prosodin (språkets ljudegenskaper) främjas genom musik. Jag har gett exempel på barn där musiken varit på sätt och vis förlösande för deras språkutveckling. Det har varit dels genom glädjen att få uttrycka sig med ord (ex barnet som utropade ”jag KAN sjunga” och klämde i med ett brittiskt ”alone”), och dels när orden är lättare att sjungas i början än att pratas. Ett annat barn som jag också beskrivit, se inlägg Undersökande kommunikation och estetiska uttryck har ett oerhört stort musikintresse. Jag är fascinerad över det här barnets förmåga till rytm och fokusering på musik. Enda sedan hen vid 1 års ålder började på förskolan har dess lilla fot börjat stampa i perfekt takt när musik erbjudits. Detta fortsätter och speglas i att exempelvis spela gitarr och trummor på ”allt” och att vid lyssnandet av första tonen av en sång ge detta fullständig uppmärksamhet. Jag har fått förmånen att följa det här barnet och jag har lärt mig att hens sätt att mötas och kommunicera är genom musiken. Säger jag ”nu är det dags att städa” händer ingenting, men sjunger jag om städning fortsätter barnet sången och städar i rasande fart. Kanske inte så ovanligt men jag vill gå djupare än så, jag tycker att kommunikationen om innehållet i en text, förståelsen och reflektionen över den framkommer betydligt mer om innehållet är inkluderat i en sång. ”Något händer” när jag istället för att läsa en bok, sjunger boken. Exempel på det och även titeln på det här blogginlägget är att vi nyligen lånat en bok, Vad säger räven? som är skriven och illustrerad av Svein Nyhus, 2014. Boken bygger på låten The Fox (What does the fox say?) av det norska bandet Ylvis och som var en stor succé när den kom ut 2013. Jag försöker att sjunga hela boken efter originalmelodin (inte helt lätt) och gissa om den har blivit populär hos barnet?! Hen kommer numera alltid med boken och sjunger dels med men jag hör också hur sången fortsätter i andra situationer. Högläsning är annars inte av så stort intresse hos det här barnet men jag ser alltså hur det kan väckas genom att lyssna in barnets initiativ. Musiken blir ett sätt att främja den språkliga medvetenheten och min poäng är att det blir möjligt genom att försöka ta barnets perspektiv.