Min gula, stora studsboll

Jag har en sak som fascinerar mina elever. När jag tar fram den så säger eleverna JA! Den ligger i en skål på mitt skrivbord och det kliar i fingrarna på många när de går förbi den. Men de vet att de bara får hålla i den ibland. När vi gör förutsägelser. 

Förutsägelser gör vi ofta. Vi förutspår vad som kommer hända i den text vi läser. Just nu läser vi boken ”Instängd” av Torsten Bengtsson. Det är en bok som får klassrummet att vara så tyst så man skulle höra en knappnål falla. En bok som får mina sexor att dra efter andan. De vill inte att jag ska sluta. Men ibland stannar jag upp och tar fram min gula, stora, genomskinliga studsboll. Den är lika stor som en handboll och jag kallar den min spåkula. Jag håller upp den i luften och frågar: Vad tror du kommer hända nu? Vad skulle du gjort om du var huvudpersonen? Samtidigt kastar jag min boll till någon av eleverna. De får hålla, fundera och svara. Sedan kastas bollen tillbaka till mig. I min klass vill alla få studsbollen och de har så många tankar på vad som kommer hända i boken. 

Att förutspå är en lässtrategi som fångar. Speciellt killarna i min klass. De tävlar om vem som gissar rätt. Det gör att när jag fortsätter och läser så lyssnar de aktivt efter svaret. Ibland skriver vi upp alla förslag på tavlan. De blir synliga för alla. Allas tänkande blir synligt. 

Torsten Bengtssons böcker kan rekommenderas. I början av hösten läste vi en av hans första böcker ”Bland hajar”. När det var som allra mest spännande stannade jag min läsning och stod tyst. Efter en stund sa någon” Läs mer!” . ”Nej, det tänker jag inte göra” blev mitt svar. De gapade. Jag förklarade att vi nu skulle göra förutsägelser på vad de trodde skulle hända. Det var första gången vi arbetade med strategin och när jag introducerade den. ”Bland hajar” var en tacksam text att starta med. Studsbollen åkte fram och vi samtalade en lång stund. ”Nu vill jag höra era egna slut på texten, ni ska få skriva slutet och sedan ska ni få presentera era egna texter för varandra”. Textskrivandet kom igång snabbt. 

Du må tro att det blev bra slut på texten! Och den stunden då jag läste Torstens egna tänkta slut var helig!