Lita på din erfarenhet

Skolan ska styras utifrån Skollag, Läroplan, allmänna råd och en mängd kommentarsmaterial. Undervisningen ska ta sin grund utifrån dessa. Vid planering av undervisningen utgår vi från syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Till detta läser vi forskning och kommer i kontakt med alla tusentals tips och idéer i olika forum som finns på instagram och Facebook. Inte konstigt att man ibland blir lite snurrig  och funderar, hur ska jag göra? Hur lägger jag upp min undervisning så det blir rätt?

Någon säger gör så, en annan gör si. Olika tolkningar krockar med varandra och nåde dig om du i något socialt forum skulle ha en annan åsikt och råkar uttrycka det. Bakom allt dessa finns dock människors egna åsikter och tankar om vad som är rätt och fel i undervisning och hur den ska bedrivas. Även kursplaner är ju skrivna av vanliga människor som förhoppningsvis är lärare i grunden som du och jag. De tolkas olika av olika lärare. 

Tolkningarna speglar vår tids influenser och värderingar. Dessa kan svänga kraftigt. I ena stunden är matriser det rätta sättet att visa på formativ bedömning och spegla elevers kunskaper. I andra stunden proklamerar någon att det inte alls är bra och att det hämmar elevers lärande utan att den ska vara muntlig. Alla åsikter har någon sorts forskning bakom sig, svensk eller utländsk. Inte konstigt att vi lärare blir snurriga. Vem ska man lita på? Fina ord, väluttryckta, valtalade – fungerar de i praxis? Håller de i klassrummet?

Risken är stor att vi testar det ena och det andra och undervisningen blir som ett asplöv i vinden. Den sveper fram och tillbaka mellan olika metoder och någon hållbar kontinuitet finns inte. Det drabbar våra elever. 

Sedan 2010 anger skollagen att all utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Den vetenskapliga grunden hör vi talas om mycket. Men hur är det med den befintliga lärarerfarenheten? Det finns många lärare ute i landet som har jobbat länge och har just detta: erfarenhet. Enligt skolverket får denna erfarenhet inte kallas beprövad om den inte är kritiskt granskad, dokumenterad och använd i ett kollegialt lärande. 

Men kanske är det just denna erfarenhet som faktiskt håller i längden. Som inte vänder kappan efter vinden, som står stabil i våra klassrum. Kanske är det denna erfarenhet som vi behöver fånga upp, trots att den inte hunnit bli dokumenterad, kritisk granskad och inte varit innehåll i ett kollegialt lärande.

Kanske är det denna vi behöver luta oss tillbaka mot när det svajar i skolSverige och tänka : Jag litar på min erfarenhet. Den håller. Behöver vi krångla till allt och göra det så svårt att vi själva tillslut inte förstår? För medge att det akademiska språket (i all ära) inte kanske håller ända fram…

Vi behöver forskning, de allmänna råden och allt kommentarsmaterial för att förstå och ha en hållbar undervisning, naturligtvis. Men allt vi ska rätta oss efter blir tillslut så mycket så risken är att vi drunknar istället. Vi behöver de lärare som delar med sig av allt material de gör i olika forum, men risken är att undervisningen blir fylld av kvantitet istället för kvalité och eftertanke.

Nej, lita på din lärarförmåga och på din erfarenhet. Du vet vad som fungerar i ditt klassrum, med dina elever. Planera utifrån styrdokument men lägg också in din egen erfarenhet, din kunskap och lita på att det håller.