Den blomstertid nu kommer?

I dag är det skolavslutning för eleverna i Karlstads kommun. Vi har precis genomfört två härliga avslutningar på våra två skolor. Det här läsåret har vi lagt stor kraft och energi på att arbeta med att skapa delaktighet och tillänglighet kring och i våra lärmiljöer. Jag känner själv att jag nästan börjar blir less på begreppet tillgängliga lärmiljöer (men bara nästan). Jag har känt mig som en papegoja som ständigt upprepar samma fras.

Förra fredagen fick jag ta del av forskning som tydligt visar att det krävs att vi fortsätter aktivit med att arbeta med och prata om tillgängliga lärmiljöer. Det var Kerstin Göransson, professor vid instutionen för pedagogiska studier på Karlstads universitet, som presenterade sin forskning. Hon har bland annat tittat på var olika professioner placerar förklaringen till att det finns ”elever i skolsvårigheter”. Jag är medveten om att bilden inte är den bästa och det är inte heller resultatet av vad den visar. BIlden visar på ett tydligt sätt att skolledare främst har förklaringsmodellen att det beror på eleven att hen är i skolsvårigheter. Det är rent ut sagt skrämmande! I stort sett alla skolledare i den här undersökningen anser att ansvaret ligger hos eleven om det inte fungerar i lärmiljöerna.

För mig var det viktigt att få den här bilden. Det betyder att behovet av synvändan inom svensk skola och hur vi ser på elever och vem som har ansvaret för att det ska fungera är betydligt mer omfattande än vad jag föreställt mig. Här behöver varje skolledare värdera sitt pedagogiska ledarskap mot sin elevsyn. Enligt den här undersökningen så har inte ens den synvändan startat. Det är väldigt lite den blomstertid nu kommer över undersökningen… 

Så en uppmaning till alla som arbetar med elevhälsa och har postiva exempel på hur ni tar ansvar för att skapa tillängliga lärmiljöer för era elever: dela dessa exempel. Sprid detta och stärk er i den processen. Oavsett vad Göranssons forskning visar, så vet jag att jag har kollegor som står för en positiv elevsyn och gör ett kanonjobb ute i skolorna, men bilden visar att vi måste få spridning på detta arbete. Vi kan inte hamna i ett läge där vi lägger ansvaret för lärmiljöerna hos våra elever. Det är inte acceptabelt.