Att få förundras och se, lyssna, lukta och känna sommarens grönska och vinterns stillhet

Att aktivt arbeta med tillgängliga lärmiljöer handlar mycket om att skapa rätt förutsättningar för våra elever. Det kan göras genom anpassningar, tydliggörande pedagogik, struktur och förutsägbarhet. Det kan göras på många skilda sätt. Det är ett arbete som jag är djupt engagerad i och som jag lägger stor kraft på. Det är dock ett arbete som är lokalt knutet till våra två skolor vilket kan innebära att man hamnar i en egen liten bubbla. Då är det alltid uppfriskande att boka in ett möte med kollegan på förskolan och prata övergång mellan förskola och skola.

Jag ser våra övergångar som viktiga punkter i elevernas resa genom styrdokumenten och en av de allra viktigaste är den övergång då de går över från förskola till förskoleklass och fritidshem. Utifrån den övergången kan vi sedan skapa goda och tillgängliga lärmiljöer. På Råtorp har vi sedan gammalt en väl upparbetad rutin för hur övergången sker rent praktiskt. Vi har även en tydlighet i hur vi genomför kollegialt utbyte mellan verksamheterna. Det är något vi prioriterat under lång tid. Dock har vi känt att vi fastnat i prat om årshjul och rutiner. Vi har även känt att vi vill fördjupa vårt samarbete. 

Nu i sommar kommer förskolan få en reviderad läroplan och vi kände att nu kan det vara läge att fundera på vad vi vill samarbeta kring. Vi landade ganska snart i tankar kring hur kan vi arbeta överbryggande med arbetet runt språk. Vad ska vi mötas kring? Hur ska den ömsesidigheten se ut? I kölvattnet av den diskussionen så har jag läst in mig på den reviderade läroplanen för förskolan. Det var en nyttig övning för mig som rektor för skola. Det var relativt lätt att direkt hitta konkreta saker som vi skulle kunna samarbeta kring till exempel högläsning, intresse för skriftspråk, berättelser, bilder och texter mm. Jag tror dock inte att det skulle generera i ett överbryggande arbete kring språk. På sin höjd skulle det leda till diskussioner kring när och hur vi genomför de aktiviteter kring språk som vi ändå genomför i våra respektive verksamheter.

När jag bläddrade vidare i förskolans läroplan så dök plötsligt ordet upp. Ett ord som jag inte riktigt känner igen från skolans styrdokument: ordet förundras. I styrdokumentet för förskolan står det att barnet ska få möjlighet att förundras. Vi låter det sjunka in. Förskolan ska alltså säkerställa att barnet förundras i undervisningen. Jag fullkomligt älskar den tanken! Hur möter vi i förskoleklass och fritidshem upp det? Vad står det i förskoleklassens styrdokument? Ja, där hittar jag ingen motsvarande skrivning, men om en gräver ytterligare ett lager och plockar fram kommentarsmaterialet till Förskoleklassen, så står följande att läsa gällande utforskade och praktiskt arbete: ”Det kan till exempel handla om att inte bara läsa om sommarängen eller vintern i skogen utan också se, lyssna, lukta och känna sommarens grönska och vinterns stillhet”. För mig så slår den formuleringen an en ton som påminner och förskolans förundras. 

Om nu förskoleklassen ska ses som en bro mellan verksamheten förskola och verksamheten skola, så vill jag se till att ordet förundras följer med över. Det ordet behöver tydligare in i undervisningen i skolan. När jag och min kollega diskuterade vidare så väcktes frågan: när slutar barnet förundras och vad beror det på? Den frågan är lika viktig som sorglig. Hur arbetar vi för att eleverna fortsatt kan få möjligheten att förundras? Det är en fråga som kommer vara i centrum för vårt fortsatta samarbete och i förlängningen en viktig pusselbit i vårt arbete kring tillgängliga lärmiljöer.
/Magnus Sjödin, rektor