Utan spaning – ingen aning

I fjärde kapitlet i skollagen finns sju paragrafer som beskriver inriktningen av det systematiska kvalitetsarbetet och hur det ska genomföras. Det står bland annat: ”Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen”. Detta gäller även på enhetsnivå. Sedan beskriver lagstiftaren att detta ska ske under medverkan av pedagoger, övrig personal, elever samt att vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i arbetet.

Rektors roll är att detta kvalitetsarbete bedrivs enligt lagstiftarens intentioner. Inriktningen ska vara att uppfylla de mål som finns uppsatta för skola i lagar och förordningar. Det systematiska kvalitetsarbetet ska dokumenteras. Det är i grund och botten en tydlig arbetsbeskrivning vi rektorer har när det gäller det systematiska kvalitetsarbetet.

I detta tydliga ramverk är det viktigt att skaffa sig ett manöverutrymme. För mig stavas det utrymmet analys. När jag gjorde min värnplikt fick jag lära mig följande: utan spaning- ingen aning. Översatt in i skolvärlden så ser jag aningen som analysarbetet. Det som är extra spännande med begreppet analys är att många använder det, men frågan är om vi definierar det på samma sätt och om vi faktiskt genomför analys när vi säger att vi analyserar våra verksamheter. Ofta tror jag att analysarbete förväxlas med utvärderingsarbete. Så har det i alla fall varit hos oss. Definitionen av analys är att är att dela upp något i mindre delar och undersöka varje del för sig.

För mig börjar den undersökningen med en reflektion kring våra resultat och där behövs det tydliga strukturer hur det kan genomföras. Vår kvalitetsstrateg för skola, Peter Wall, har presenterat en modell som jag tycker är bra. Det handlar om att studera de avvikelser som resultaten visar (både positiva och negativa). När dessa avvikelser är identifierade så behövs en ordentlig reflektion kring vad anledningarna bakom avvikelserna kan vara. Utifrån dessa reflektioner behöver sedan en förbättringsplan tas fram. Koppla på uppföljning och utvärdering så har analysen naturligt vävts in i det systematiska kvalitetsarbetet.

Jag är övertygad om att den enda vägen framåt när det gäller aktivt elevhälsoarbete är att lika aktivt analysera de insatser som görs kring arbetet med särskilt stöd och extra anpassningar. Det låter enkelt men är i själva verket komplext. Det är många ingredienser som behöver finnas för att elevhälsoarbete ska lyfta. Det behövs bland annat samsyn, tillit och rätt förutsättningar. Analysen är dock en viktig pusselbit. Utan analys kan det särskilda stödet och arbetet med extra anpassningar hamna lite snett och göra att våra insatser inte får avsedd effekt. Det kan bli lite utan spaning- ingen aning.

Rektors roll blir då att hålla hårt i systematiken och säkerställa att pedagogerna har forum att diskutera sina analyser tillsammans. Där är det även viktigt att våga hålla kvar analysen utifrån givna förutsättningar, inte de förutsättningar som önskas. Den diskussionen är viktig, men hör hemma inom ramen av samverkan. När vi diskuterar systematik och analys så är vi i kärnuppdraget och då behöver vi hålla oss inom ramen av givna förutsättningar. Annars finns en risk att alla lösningar stavas mer resurser. Jag upplever att skoldebatten till mångt och mycket hamnat där. Jag tycker det är viktigt att vi i skolan flaggar för frågor som rör resurser, men det är viktigare att vi diskuterar hur vi gör med de resurser som redan finns. Det är den rösten som behöver stärkas och det anser jag görs genom ett tydligare fokus på analysarbetet.
/Magnus Sjödin, rektor