Bedömning och återkoppling – vad är egentligen skillnaden?

Detta är en fråga som dyker upp – ständigt – och som är nyttig, för den kräver reflektion. Jag kan med hjälp av en rad bedömningsforskare hävda att återkoppling är själva kärnan i en bedömning som syftar i att främja lärandet och hjälpa eleven att komma närmare sitt mål. Anders Jönsson använder kartanalogin i sin illustration av lärande bedömning och säger att bedömningen handlar om att ta reda på var eleven befinner sig i förhållande till målet och att använda denna information för att hjälpa eleverna att komma fram till målet (Jönsson, 2012). Det är väl just det som återkoppling handlar om, att ta fram karta o kompass vid en given punkt och hitta riktningen mot målet.

Bedömning omfattar så mycket eftersom det handlar både resultat, omdömen och urval. I detta kan återkoppling ses som en interaktiv process, där resultatet som bedöms inte är det slutgiltiga. Studier av elevers uppfattningar om återkoppling visar dock att de ofta upplever att de inte får möjlighet att använda den återkoppling de får eller att de inte förstår den. Här finns det utvecklingsmöjligheter.

När jag tänker på delar av min egen undervisningspraktik, är det särskilt en undervisningssituation som jag i eftertid betraktar som fruktbar i detta perspektiv. Jag arbetade under ett antal år med undervisning inom International Baccalaureat med ämnet kunskapsteori. Det hade två fördelar:  eleverna blev inte enbart bedömda av mig, utan de blev även betygsatta av en oberoende extern examinator (detta system finns även inom den norska skolan). Även jag blev jag bedömd, för min undervisning. Under kursens gång blev återkoppling som redskap viktigt, både i dialogform men också i form av kommentarer på skriftliga arbeten. Jämför jag med den kurs jag hade på det nationella programmet, var möjligheten till återkoppling betydligt mer naturlig, när min roll som betygsättande var mindre. Jag kunde istället rikta in mig helt på det kunskapsinnehåll eleverna skulle få med sig.

/Anna