Konsten att gå på SETT-mässan

Det är konstigt att en gigantisk mässhall fylld av montrar med saker som jag tycker är intressanta ändå kan vara svår att ta till sig. En utställare som berättar om ett digitalt verktyg kan ju vara jätteintressant, men inför hundratrettio utställare känner jag att jag inte bryr mig. Det var i alla fall den första känslan när jag kom in på SETT-mässan i Kista i början på veckan.

Jag försökte börja att titta mig omkring, men det fanns för många människor som ville hitta min blick så det blev för jobbigt. De värsta montrarna var de där det står en eller två personer framför montern med ett infoblad i handen. Jag hinner inte förstå vad det handlar om innan jag måste börja prata med en person och ta ställning till om jag är intresserad eller inte. Så jag gick runt och betraktade alla som jobbiga försäljare som jag försökte undvika, trots att jag betalat in mig och var intresserad av det mesta.

Så då var café-ytorna skönare, där man kunde vara lite fri från någon som ville en något. Eller ännu bättre, att hitta någon jag kände i en monter eller i vimlet, tänk att det känns så mycket lättare. Förresten, den allra lugnaste platsen, ironiskt nog, var SETT date-området, där man som föreläsare skulle gå efter sin föreläsning och träffa de som ville prata med en. Men det funkade fint som ett chill-område när efter-föreläsning-tomheten satte in hos mig och min medföreläsare Ulrika Brolinson.

Vi föreläste om hur Ilandaskolan i Karlstad jobbat med extra anpassningar för alla med hjälp av ipads. Jag pratade om vad det är med ett digitalt lärverktyg som gör det särskilt lämpligt att använda i undervisning. Här finns en film från en lektion på ilandaskolan när Ulrika jobbar med programmering på ipads.

Föreläsningarna blir en skön omväxling (som åhörare) mot mäss-hallen, där man sitter i sin egen värld med hörlurarna. Det blir lite mer som att titta på tv än att vara på föreläsning, och det märks ibland att det är svårt för föreläsarna att förstå att alla hör jättebra. Många föreläsare pratade lite högre och mer ansträngt än nödvändigt för att bryta igenom sorlet som kommer från mäss-hallen, som bara föreläsaren hör. Och det var en udda upplevelse att föreläsa med hörlurar-systemet. En osäkerhet, typ ”hörs jag?” kom över mig då och då.

Här sitter vi och försöker att inte vara för nervösa innan vi skulle föreläsa. Tack till Gotit AB för den stora mängd vattenflaskor vi norpade från er.

Efter att föreläsningen var avklarad blev det lite lättare att gå runt på mässan och jag tänkte att det bästa sättet att få ut något av mässan är väl att prata med folk. Och då gick det bättre. Jag träffade en massa trevliga typer som jag känner lite eller mycket, blev halvt översprungen av Tina Thörner i en kaffekö och fikade med ett helt gäng trevliga Kungsbackalärare.

Så slutsatsen måste väl bli att det gäller att ta sig igenom det första motståndet mot att det är så mycket folk och intryck, och att stå ivägen. Annars kan man också ge sig själv någon liten uppgift, som att gå runt och se vad det finns för gratissaker 🙂 SETT var i alla fall jättebra som helhet, precis som förra året och jag orkar knappt tänka på det arbete som ligger bakom organiserandet av ett så stort evenemang.

Kanske återkommer i ett blogginlägg om vad jag tog till mig av innehållet på mässan. Hej så länge!