När nyfikenheten slår till!

Stora delar av världen har skolor som påminner om varandra. Jag tänker på det faktum att innehållet i skolans verksamhet ofta är på låtsas. Visst låter det nästan skrämmande. Det måste kanske vara så, men om vi ska förbereda våra elever för verkligheten så kanske det är bra att vara där ibland. Att höja kvalitén på undervisningen genom att lämna skolan eller skolgården ibland och samtidigt vinna något på detta handlar om fyra saker. Ett noggrant platsval, en tydlig planering med ett flöde av övningar, en grupp elever som är vana att vara utomhus och ett utomhuspedagogiskt ledarskap som skiljer sig till stor del från det inomhuspedagogiska. Visst är det konstigt att Sveriges lärarutbildningar fortfarande idag inte lär oss konsten att hantera våra grupper utomhus. Förutsättningen för att maximera deltagandet och skapa ett reflektionsgrundande eller kunskapsomsättande innehåll när vi besöker verkligheten. 

Min yngsta son säger ”läll”, ja jag tror tamesjutton mer än femtio gånger på en dag. Nyfikenheten på hur världen fungerar är uppenbarligen stor. Att få utmaningar och frihet att lösa dem utifrån sitt eget huvud, dvs ”läll”, utan krav på rätt och fel skapar en drivkraft att vilja lära sig oavsett att det ofta går åt pipan. Börjar vi simulera och gör saker på låtsas allt för ofta så blir inlevelseförmågan långt ifrån densamma. Vi vet väl alla att det är att göra ”läll” som räknas och då som tvååring kräver man att få vara ansvarig för pastakoket och dukningen inför middagen.   

Det är klart att han vill göra själv, nyfiken på livet och verkligheten. Vem är jag i förhållande till min omvärld, vilken är min väg här i livet? Vad gillar jag? Det handlar ju om det.  

Ju mer vi studerar ett ämne desto mer förstår vi vad lite vi egentligen vet. Insikten om att frågor med självklara svar inte existerar blir påtaglig. Det triggar vår nyfikenhet vilket intressant nog inte är ett beteende utan svaret på en impuls till den inre viljan att veta mer. Kanske har vi stångats för att släppa lös den inre viljan på olika sätt eller kanske finns den bara på ett begränsat område. Den konserveras kanske för att släppas lös när förutsättningarna är de rätta eller beroende på var i livet vi är? Detta måste vi pedagoger vara uppmärksamma på. Men kanske ännu viktigare, att vara beredd att kliva åt sidan när den slår till! ?

Hur gjorde skolan dig nyfiken?

Nu blev jag grymt nyfiken!