Att beteckna skolsvårigheter

Hörne och Säljö (2013) har gjort en intressant historisk tillbakablick och sammanställt hur vi i skolan valt att beteckna skolsvårigheter utifrån rådande diskurs. Det är en intressant läsning.

Det som framkommer med all oönskad tydlighet är hur vi i skolan uteslutande valt ett perspektiv där ansvar och förklaring ligger någon annanstans. Det blir uppenbart att vi  lägger ansvaret på våra elever. Det är alltid viktigt att lära av det som varit, men här verkar det som om vi endast byter ut etiketterna som sätts fast på våra elever. Har vi verkligen inte lärt oss något alls? Då ska vi komma ihåg att det tidigare funnits skrivningar i våra styrdokument att anpassningar ska göras och ansvaret för detta ligger hos skolan. Trots det har vi envisats med att kategorisera våra elever utifrån rådande diskurs.

Tänk dig en diskussion i skolan där rektor och lärare diskuterar om eleven är en idiot eller bara kvartsidiot eller om eleven är mytoman eller psykopat. Det var rimliga slutsatser då, men som i backspegeln känns helt overkliga. Vilka av våra nuvarande etiketter kommer åldras med samma ovärdighet? Vilken diskurs tror du vi är i om 10 år och vilka etiketter tror du vi då kommer sätta på elever? Jag sätter en månadslön på psyko-social/pedagogisk diskurs där en bubblare till etikett skulle kunna vara kravångest.
/Magnus Sjödin, rektor Norrstrandsskolan