Hållbar IKT-utveckling

Om man tittar på ”1-1 kartan” som ligger på DIU´s webbplats, så ser man att det är väldigt ojämnt fördelat med digitala verktyg ute i landet och tar man fram förstoringsglaset och tittar på hur de digitala verktygen används så ser det olika ut i kommunens skolor och till och med mellan klassrum.

Det handlar mycket om hur den enskilda läraren tar till sig och använder saker i sitt sätt att undervisa samt hur rektor driver på arbetet på skolan. Jag tror att det finns en risk med ”1-1-kartan”. Det kan bli en press på kommunerna att vara med i den ”digitala utvecklingen” och finnas med på kartan. Jag tror att den här pressen leder till snabba beslut utan strategisk förankring mellan politiker och tjänstemän och det gemensamma syftet är förenklat att det ska leda till en högre måluppfyllelse. Hur-frågan lyfts inte.

• Finns det en långsiktig IKT-plan i kommunen?
• Finns det en infrastruktur i kommunen som ombesörjer ett väl utbyggt och stabilt nät?
• Finns det en underhållsplan för att ersätta gammal utrustning i budgetarbetet?
• Finns det nyckelpedagoger som får tid för egen utbildning och det kollegiala lärandet?

Listan med frågeställningar kan göras lång.

Som stöd för utvecklingsarbetet i regioner och kommuner bör Skolverket ta fram en nationell strategisk plan för IKT i skolan. Regioner och kommuner behöver riktlinjer att följa för att skapa en rättvis skola. Kommunerna behöver ta stöd av varandra och samordna utbildningsinsatser. Här ser jag de regionala lärosätena som navet, och i vårt fall bör det ligga i RUC´s regi. För arbetet med att utarbeta en hållbar IKTutveckling behöver man skapa regionala nätverk med olika kompetenser inom IKTområdet samt en övergripande beslutsorganisation.